Råttan trivs och mår bra. Han har fortfarande inte fått nått namn, utan vi kallar honom bara för Råttan. Han har varit mest lös men han börjar förstå att han kan springa in i buren om han blir hungrig. Så han springer fram och tillbaka, in och ut i buren. Jag tror han tycker det är ganska skönt att springa lös. Det skulle i alla fall jag göra om jag hade bott i en liten liten bur hela mitt liv och bara väntat på att bli mat åt någon. Här behöver han inte va rädd för det ingen av oss vill ju äta upp honom. Det är ju om katten skulle ha tur och råka få tag i honom. Men hon verkar inte ens ha märkt att det är nåt nytt här. Vi har ju haft dörren stängd hela tiden och hon brukar ändå inte vara där inne så mycket.